En forskargrupp med stor kompetensbredd har jämfört tolv olika biodrivmedel producerade av restprodukter från skogen. Frågan som de vill besvara är: Finns det ett optimalt val?

Forskarna har analyserat hela kedjan från råmaterial till användning i både bilar och lastbilar, och jämfört drivmedlens klimatnytta, totalkostnader och resurseffektivitet.

Kostnaderna inkluderar råvaror, produktion och distribution av drivmedel samt fordon och representerar mogna kostnader, det vill säga då samtliga tekniker för att framställa de jämförda biodrivmedlen är kommersiellt mogna.

Finns det då ett optimalt val? Svaret är inte enkelt. Det går inte att utse en vinnare - ett drivmedel som är bäst i alla sammanhang. Men beslutsfattare kan se vilka drivmedel som är mest lovande och på så sätt få hjälp att fatta välgrundade beslut om till exempel investeringar och utformning av styrmedel.


Klarar klimatkraven
De tolv biodrivmedlen i studien klarar EU:s hållbarhetskriterier. Så långt får alla grönt ljus. Det finns alltså en mångfald av skogsbaserade drivmedel som minskar de klimatskadliga utsläppen från transportsektorn.

Forskarnas granskning av totalkostnaderna visar att kostnaden för nya fordon och bränslen vida överstiger samhällets kostnader för investeringar i infrastruktur för distribution av bränslet.

– Man talar ofta om infrastrukturkostnaden som avgörande för att dessa bränslen ska kunna växa, men vi kan visa att den är förhållandevis liten, utslaget på alla användare, säger Tomas Lönnqvist, forskare vid IVL och projektledare för studien.


Ny eller befintlig tank?
Det finns två kategorier av biodrivmedel: drop-in-bränslen som går att blanda i konventionella fossila bränslen och enmolekylära bränslen som kräver nya fordon och ny infrastruktur. Kan vi köra hållbart med droppar i tanken eller måste vi köpa en ny tank?

På kortare till medellång sikt tycks det enklast att satsa på drop in-bränslen, eftersom de passar dagens fordon och infrastruktur. Nackdelen med drop in-bränslen är att de är dyrare och mindre resurseffektiva än enmolekylära drivmedel.

De enmolekylära drivmedlens starka sidor är högre resurseffektivitet och bättre övergripande ekonomisk prestanda, vilket skulle kunna motivera investeringar i nya fordon och ny infrastruktur, särskilt för tunga fordon.

– Det ligger närmare till hands att göra investeringar i ny teknik för lastbilar, eftersom personbilar har kommit längre i omställningen mot fossilfrihet, säger Tomas Lönnqvist.


Industrin visar stort intresse
Idén till studien av de tolv biobränslena formulerades i dialog med industrin, som visat stort intresse för att ta ett helhetsgrepp och skapa ett bättre beslutsunderlag för kommande investeringar. En referensgrupp med representanter för industrin har även bidragit med specialistkunskap.

Går det då att fatta beslut baserat på studien? Den belyser vilka drop in- respektive enmolekylära drivmedel som är mest lovande beträffande total kostnad, växthusgasprestanda och resurseffektivitet, men den utser ju ingen vinnare.

Tomas Lönnqvist skickar bollen tillbaka till drivmedelsproducenter, motor- och fordonstillverkare samt myndigheter och politiker.

– Det går att vikta de olika kriterierna för att få ett tydligare resultat. Om man som beslutsfattare säger att klimatet är viktigast faller valet ut på ett sätt, ska ekonomin styra får man ett annat resultat och säger man att skogen är en begränsad resurs blir beslutet ett tredje. Någon måste bestämma vad som är viktigast och ge marknaden tydliga förutsättningar.


De mest lovande biodrivmedlen
Så presterar drivmedlen baserade på skogsrester i ett helhetsperspektiv, med hänsyn till klimat, kostnader och effektivitet.

Personbilar: Drop in-bränslen såsom bensin från lignin och hydropyrolys presterar väl på alla tre kriterierna i bedömningen. Andra bra alternativ är enkelmolekylära bränslen i form av metanol, DME och metan samt drop in-bränslen i form av bensin baserat på snabbpyrolys samt de tre slags dieselbränslen som baseras på vätebehandling och uppgradering


Lastbilar: Enmolekylära bränslen i form av metanol och DME och drop in-bränslen i form av diesel baserad på lignin och baserat på hydropyrolys presterar väl på alla tre kriterierna i bedömningen. Andra intressanta bränslealternativ för lastbilar är LBG i dieselmotorer (enmolekylärt bränsle) och diesel baserad på snabbpyrolys och vätebehandling (drop in-bränslen).


Källa: Chalmers Industriteknik