Flytande solenergi – mer effektivt än någonsin


2017-03-22

När molekylen träffas av solen byter den skepnad och lagrar energin till senare användning.
Bild:Ella Marushchenko
När molekylen träffas av solen byter den skepnad och lagrar energin till senare användning.

Forskare på Chalmers har skapat en molekyl som effektivt kan lagra solenergi i flytande form. Den lagrade energin kan transporteras och sedan frigöras som värme när den behövs.

Solen ses av många som en av framtidens stora energikällor. Ett hinder är dock att solenergi är svår att lagra. En forskargrupp på Chalmers har utvecklat en teknik som gör det möjligt att omvandla solenergi till kemisk energi lagrad i vätska, som därmed går att både transportera och spara.

Det är genom samspel mellan de unika molekylerna norbornadien och quadricyclan som forskarna har hittat ett sätt att binda solenergin. När norbornadien exponeras för solljus omvandlas den till den energirika molekylen quadricyclan. Det går därefter att när man vill omvandla den kemiska energin tillbaka till värme.

– Tekniken innebär att vi kan lagra solenergin och frigöra den som värme när vi behöver den, säger Kasper Moth-Poulsen, som leder forskargruppen.

Energilagringstekniken går även att kombinera med traditionella solfångare som värmer vatten, vilket innebär att mer än 80 procent av solenergin som når systemet utnyttjas.

Studierna påbörjades på Chalmers för sex år sedan och forskarna lyckade redan år 2013 lagra solenergi i en molekyl. Molekylen hade då kapacitet att lagra 0,01 procent av solenergin. Den bestod dessutom bland annat av det dyrbara ämnet rutenium. Nu, fyra år senare, har de bytt ut rutenium mot en billigare kolbaserad molekyl och samtidigt ökat effektiviteten till 1,1 procent, alltså hundra gånger bättre än för fyra år sedan.

– Vi såg möjligheten att göra molekylen mycket mer effektiv. Samtidigt visar vi att våra nya molekyler utgör ett stabilt system. Vi har kört 140 energilagringscykler utan att se tecken på att de förlorar sin funktion, säger Kasper Moth-Poulsen.

Forskningen har finansierats av Stiftelsen för strategisk forskning och Knut & Alice Wallenbergs stiftelse.

Källa: Chalmers