Energiföretagen Sverige: Positivt att intäktsregleringen utretts

Arbetet har letts av Lars Bergman, professor emeritus i nationalekonomi, som analyserat erfarenheter av den svenska elnätsregleringen och gett förslag på flera reformer. Studier av elnätsregleringen har skett i väldigt liten omfattning hittills. Därför känns en genomlysning motiverad, anser Energiföretagen, främst med tanke på nya krav som pågående elektrifiering för med sig.

Helt nya krav gäller

Nuvarande regleringsmodell har varit i bruk i drygt 15 år och förutsättningarna på energiområdet har minst sagt ändrats de senaste åren. Elnätsföretagen har idag helt andra krav på vad de ska leverera när elektrifiering och utbyggnad av energisystemet står högt på dagordningen. Det innebär självklart att den modell som reglerar elnätsföretagens verksamhet behöver anpassas för att kunna utveckla energisystemet.

– Energiföretagen bedömer att flera av rapportens slutsatser är rimliga, inte minst att det måste finnas en långsiktighet. Det gäller både kalkylräntan, så att företagen kan attrahera investeringar, liksom att undvika att göra plötsliga förändringar i modellen. Att bygga och investera i elnät är stora och långsiktiga projekt vilket gör att snabba förändringar och osäkerhet inte gillas av dem som ska investera, säger Tomas Malmström, elnätsexpert på Energiföretagen.

I det följande kommenterar Energiföretagen rapportens två viktigaste föreslagna reformer.

Utgå från konsumentprisindex

Förslaget handlar om att gå från ett så kallat kapacitetsbevarande synsätt, som råder nu, till ett förmögenhetsbevarande. Det betyder att elnätsföretagens anläggningar föreslås värderas efter sitt anskaffningsvärde uppskrivet med konsumentprisindex, i stället för att värdera anläggningarna efter sitt nuanskaffningsvärde. Även om det finns vissa fördelar med den nu rådande kapacitetsbevarande metoden, så har Energiföretagen inget principiellt emot att metoden ändras till förmögenhetsbevarande då båda metoderna har sina för- och nackdelar. Det som Energiföretagen främst månar om är att det vid ett eventuellt byte av metod tillämpas någon form av övergångslösning. Vikten av detta framförs också i rapporten, vilket vi tycker är positivt.

Energiföretagen vill i sammanhanget påtala att en övergång till en förmögenhetsbevarande metod innebär att risk och möjligheter avseende kostnadsutvecklingen för elnätsanläggningar överförs till kunderna. I praktiken innebär det att anskaffningsvärdet uppskrivet med konsumentprisindex sätter det framtida värdet på elnätsanläggningarna (och nivån på elnätsavgifterna), även om det faktiska nuanskaffningsvärdet skulle vara lägre. Med den kapacitetsbevarande principen och värdering till nuanskaffningsvärde ligger risk och möjlighet i stället hos elnätsföretaget, vilket vi egentligen tycker är mest rimligt.

Gör kalkylräntan långsiktig

Rapporten presenterar en metod för att göra den reala kalkylräntan långsiktigt stabil och mer förutsägbar. Detta skulle minska riskpremien och bana väg för en lägre real kalkylränta. Den metod som föreslås bygger på det långsiktiga sambandet mellan realränta och BNP-tillväxt. Energiföretagen ser förslaget som positivt. En långsiktig kalkylränta är lämplig i elnätsverksamhet, som verkligen bedrivs på lång sikt. Det är något som vi har förespråkat länge.

Även om Energiföretagen inte har hunnit ta ställning till allt i rapporten ännu, tror vi också att en real kalkylränta – så som gäller idag och även förslås i rapporten – är att föredra. Energimarknadsinspektionen har däremot hittills förespråkat en nominell ränta, vilket vi av flera skäl är skeptiska till. Bland annat såg vi redan i en första bedömning av Ei:s tidigare förslag med en nominell förmögenhetsbevarande metod utan övergångslösning att den skulle få en mer ojämn påverkan på elnätsföretagen. Detta beroende på företagens olika förutsättningar och att den reala varianten fick en mer utjämnad påverkan företagen emellan.


Källa: Energiföretagen