Det har hittills rått stor osäkerhet kring etablering av solceller på åkermark då länsstyrelserna runtom i landet gjort olika bedömningar.
– Domen är intressant ur många perspektiv, i synnerhet för våra kunder, markägare, som nu får en fingervisning om solceller överhuvudtaget är aktuellt att etablera på åkermark. Effekten kommer med stor sannolikhet bli att fler skogsägare blir kontaktade av solparksföretag, säger Caroline Weibull-Göransson, jurist på Hushållningssällskapet Juridik.
Mark-och miljööverdomstolens (MÖD:s) slutliga bedömning
Utdrag från domen: ”Enligt 3 kap. 4 § andra stycket miljöbalken får brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Skyddet för brukningsvärd jordbruksmark är betingat av intresset av att trygga livsmedelsförsörjningen.”.
I nämnda bedömning ligger enligt MÖD inte bara alternativa lokaliseringar av anläggningen. MÖD saknar i solparksföretagets redogörelse en motivering till varför andra alternativ, som också skulle kunna uppfylla samhällsintresset av förnybar elproduktion utan att ta brukningsvärd jordbruksmark i anspråk, inte framstår som lämpliga. Ett exempel på detta är vindkraften.
MÖD konstaterar vidare att det kan vara svårt att avgöra vilket samhällsintresse som ska ges företräde inom ett visst markområde. Eftersom såväl livsmedels- som elförsörjningen i första hand får anses vara nationella angelägenheter får länsstyrelserna anses ha en central roll vid bedömningen. Särskilt som förutsättningarna för de olika samhällsintressena skiljer sig åt mellan regionerna.
– Detta är såklart ett klargörande, men man kan fortfarande önska att de nationella målen vore tydligare beträffande prioriteringar mellan livsmedels-och energiförsörjningen. Det skulle innebära ytterligare förtydligande i lämpligheten vid nyetablering, fortsätter Caroline Weibull-Göransson.
MÖD avslutar med att konstatera att det inte framkommit om behovet av förnybar elproduktion i området kan tillgodoses på annat sätt som inte tar brukningsvärd jordbruksmark i anspråk. Man anser inte ha visat att ett tillåtande av solcellsanläggningen skulle innebära att marken används för det ändamål den är mest lämpad för, med hänsyn till dess beskaffenhet, läge och behov. Solparksföretaget har avslutningsvis inte visat att anläggningen medför tillräcklig samhällsnytta, och förbud mot nyanläggning på fastigheten i Svedberga var därmed ett faktum.
Caroline Weibull-Göransson avslutar:
– Jag kan tänka mig att solcellsbranschen är minst sagt kritiska efter domen, i synnerhet när två energislag som vindkraft och solceller ställs mot varandra. Klart är dock att behovet av juridisk rådgivning vad gäller nyetablering och förhandling om anläggningsarrende kommer fortsatt vara högt. Domen understryker också att länsstyrelserna har mycket att säga till om och då kan det oavsett ny praxis skilja sig en del i bedömningen från de olika länsstyrelserna vilket i sig kan vara positivt för solparksföretagen. I egenskap av markägare skall man dock tänka till. Många markägare har lockats av höga ersättningar och sett solcellsetablering som ett bra komplement till andra intäktskällor. Och så kan det mycket väl vara. Likväl är anläggningsarrenden knepiga då de sträcker sig över lång tid. De kan innebära en bra ersättning om man förhandlat väl, men också en del risker. Mitt råd är att alltid ta juridisk hjälp innan man ingår avtal med solparksföretag.
Källa: Hushållningssällskapet
